Smultron
Fragaria vesca
Juli
Kännetecken:
En låg ört, 5–20 cm hög, med trefingrade, sågtandade blad. Bäret är rött eller gulaktigt med små nötter på ytan.
Växtplats och säsong:
Trivs på ljusa platser: skogsbryn, vägrenar och bergsängar. Bär rikligt särskilt efter avverkningar. Bästa plockningstiden är i juli.
Användning:
Som bäst färskt, med mjölk, i bakverk eller i kräm. För konservering passar frysning eller torkning – kokning till sylt eller saft rekommenderas inte på grund av smakfel.
Observera:
Mognar först av de vilda bären, från slutet av juni.
Odon
Vaccinium uliginosum
Augusti
Kännetecken:
Ett upprätt ris, 15–50 cm högt, vars blad är gråaktigt blågröna på ovansidan. Bäret är runt, gråblått och ljust inuti, milt i smaken. Förväxlingsart är blåbäret.
Växtplats och säsong:
Växer på fuktiga platser som myrar och strandskogar, i Lappland även på torrare moar. Mognar i augusti, något senare än blåbäret.
Användning:
Som sådant, blandat med andra bär, i gröt, soppor, safter och sylter. Konservera genom frysning, torkning eller kokning.
Observera:
Mumifierade bär får inte ätas – de kan innehålla giftigt svampmycel.
Tranbär
Vaccinium oxycoccos
Sep–okt
Kännetecken:
Ett krypande, marknära ris, 10–80 cm långt. Bäret är rött eller mörkt blårött, surt och hårdskaligt. Dvärgtranbäret är spädare med mindre bär.
Växtplats och säsong:
Näringsfattiga mossar och myrar; tranbäret i hela Finland, dvärgtranbäret vanligare i norr. Plockas från slutet av september tills snön kommer – efter frost blir bäret sötare.
Användning:
Safter, krämer, bärsoppor, gröt, ugnsrätter, bakverk, geléer och marmelader.
Observera:
Innehåller naturligt bensoesyra som förbättrar hållbarheten.
Hjortron
Rubus chamaemorus
Juli–aug
Kännetecken:
En myrväxt, 10–25 cm hög ört. Den mogna frukten är gul, saftig och doftande och lossnar lätt från fästet.
Växtplats och säsong:
Myrar i hela Finland; den rikaste skörden kommer från odikade myrar. Säsongen börjar i mitten av juli och pågår till början av augusti.
Användning:
Som bäst färskt och så lite behandlat som möjligt. Av hjortron görs sylter, safter, soppor och efterrätter.
Observera:
Innehåller liksom lingon bensoesyra – bäret håller sig i sin egen saft på sval plats.
Stenbär
Rubus saxatilis
Juli–sep
Kännetecken:
En revbildande ört, 10–35 cm hög, med trefingrade blad. Bäret är klarrött, friskt syrligt, en sammansatt stenfrukt med 1–5 delar. Förväxlingsarter är åkerbär, smultron och hallon.
Växtplats och säsong:
Vanlig i hela landet i lundar, friska moar och längs stränder. Plockningen börjar i slutet av juli och fortsätter in i september.
Användning:
Passar bäst blandat med andra bär; konservera fryst eller kokt till gelé eller sylt.
Observera:
Skörden blir oftast knapp fastän växten är vanlig. Hybriden mellan stenbär och åkerbär kallas mesilillukka.
Åkerbär
Rubus arcticus
Juli–sep
Kännetecken:
En upprätt ört, 10–25 cm hög, med röda eller violettröda blommor. Bäret är mörkrött eller brunaktigt, välsmakande och fint doftande – en sammansatt stenfrukt.
Växtplats och säsong:
Vanligast i bältet mellan Kuopio och Kemi: ängar, stränder, dikes- och vägrenar, hyggen och åkerkanter. Skörden är som bäst från mitten av juli till början av september.
Användning:
Tack vare sin starka arom som smaksättare i bärkonserver samt färskt, i efterrätter och som tesmak. Konservera som saft, sylt eller fryst.
Observera:
Förfars mycket lätt och tål inte lagring färskt. Åkerbäret anses vara Nordens ädlaste bär.
Blåbär
Vaccinium myrtillus
Juli–sep
Kännetecken:
Ett upprätt ris, 10–30 cm högt, med kantiga gröna stjälkar. Bäret är runt och mörkblått, mörkt både utanpå och inuti. Förväxlingsart är odonet.
Växtplats och säsong:
Barrskogarnas karaktärsväxt i hela Finland; ett enskilt ris kan leva i 30 år. Bästa plockningstiden är från slutet av juli till början av september.
Användning:
Bärsoppor, bakverk, smoothies, gröt och safter. Konservera genom frysning eller torkning samt genom att koka till sylt och saft.
Observera:
Vilda blåbär innehåller 3–5 gånger mer antocyaner än odlade buskblåbär.
Rönnbär
Sorbus aucuparia
Aug–sep
Kännetecken:
Rönnen är ett 4–10 m högt, ofta flerstammigt träd med parbladiga blad. De orangeröda bären mognar i ståtliga klasar.
Växtplats och säsong:
Växer allmänt i hela Finland. Ett bra år kan ett träd ge upp till 200 kilo bär. Bären mognar i augusti–september och får plockas med allemansrätten.
Användning:
Sylter, geléer och efterrätter; den starka smaken mildras när bären kombineras med sötare bär eller frukt. Konservera genom frysning, torkning, som saft eller kokt till sylt.
Observera:
Beskheten kommer från en parasorbinsyraförening och mildras efter de första frosterna. Smaken varierar mellan träd – välj välsmakande individer.
Lingon
Vaccinium vitis-idaea
Aug–okt
Kännetecken:
Ett upprätt ris, 5–30 cm högt. Bäret är runt, rött, syrligt och saftigt. Förväxlingsarten mjölon är också ätbar men lågavkastande och smaklös.
Växtplats och säsong:
Det vanligaste riset i moskogarnas undervegetation i hela Finland. Ger den största skörden av vilda bär, upp till 500 kg per hektar. Plockningstiden är från slutet av augusti till början av oktober.
Användning:
Bärsoppor, gröt, ugnsrätter, bakverk och safter. Konservera genom frysning, krossning eller genom att koka till sylt eller gelé.
Observera:
Innehåller lika mycket resveratrol som mörka vindruvor samt naturligt konserverande bensoesyra – rå kross håller sig som sådan på sval plats.
Havtorn
Hippophaë rhamnoides
Oktober
Kännetecken:
En taggig buske, 0,5–3 m hög. Frukten är en 8–10 mm lång, gul eller orangegul, köttig stenfrukt.
Växtplats och säsong:
Vildväxande vid Bottniska vikens kust och på Åland på steniga sand- och grusstränder. Skörden kan börja i oktober, helst efter de första frosterna då bären lossnar lättast.
Användning:
Som sådant, med gröt eller yoghurt; konservera som saft, sylt, torkat eller fryst.
Observera:
Det näringsrikaste av våra vilda bär. Fruktköttet och särskilt fröna innehåller olja som huvudsakligen består av enkel- och fleromättade fettsyror.
Hallon
Rubus idaeus
Aug–sep
Kännetecken:
En taggig buske, 50–150 cm hög, med tvååriga skott. Bäret är sött och doftande, en sammansatt stenfrukt som lossnar från fästet när det mognar.
Växtplats och säsong:
Vanlig i södra och mellersta Finland upp till Uleåborgs höjd: hyggen, skogs- och dikeskanter, stränder och vägrenar. Säsongen pågår från början av augusti till början av september.
Användning:
Som sådant eller i safter, bärsoppor, bakverk och efterrätter. Konservera fryst, som saft, sylt eller torkat.
Observera:
Sprider sig snabbt till näringsrika föryngringsytor efter slutavverkning och finns kvar där i cirka 20–30 år.
Kråkbär
Empetrum nigrum
Juli–snön kommer
Kännetecken:
Ett 10–30 cm högt ris vars övervintrande, barrlika blad är 3–7 mm långa. Den köttiga stenfrukten är glänsande svart.
Växtplats och säsong:
Torra och tämligen torra moar samt myrtuvor i hela Finland. Bären kan plockas från slutet av juli tills snön kommer.
Användning:
Ett gott saftbär; passar också i bakverk, bärsoppor och gröt samt till sylt, gelé och marmelad.
Observera:
Innehåller nästan lika mycket antocyaner som vilda blåbär.
Artuppgifter: guiden Luonnonmarjat tutuiksi (Marttaliitto rf & Arktiska Aromer rf).
